I en post från Juli länkade jag till ett par debattartiklar av Svante Nycander angående liberalismen och dess ställning i Sverige. Det har kommit ett gäng repliker sedan dess:
Ann Heberlein: Luddigt om liberaler.
Svante Nycander: Liberal kultursyn handlar om mångfald och öppenhet.
Sven-Eric Liedman: Därför är liberalismen kluven.
Björn Wiman: L-ordet i ansiktet är en hedersbetygelse.
Ola Larsmo: Etiketten ”liberal” verkar kunna sättas på vilken hållning som helst i dag.
Sverker Lenas: Liberalismen har alltid haft svårt för lika rättigheter.
Mattias Svensson: Förenklade karikatyrer av liberaltraditionernas portalfigurer.
Det är intressanta repliker som framförs, med god kritik av Nycanders inlägg.
Men jag saknar något. Många av replikerna verkar mena att det saknas dels kunskap om liberalism, men framförallt en vilja hos liberaler att diskutera de olika liberala teorierna.
För mig var huvudsaken i Nycanders inlägg inte huruvida inlägg och krönikor på DN kultur har varit liberalismfientliga eller inte, utan det var liberalismens ställning på högskolor och universitet som var det viktiga.
Detta av den enkla anledningen att det rimligtvis hör ihop, utan en gedigen kunskap att utgå ifrån kommer det sannolikt inte bli speciellt intressanta diskussioner om liberalism.
Problemet som kommer från det är väl då att om man ska ge liberalism mer plats i undervisningen på kurser som idéhistoria eller statsvetenskap så kommer andra -ismer och idéer få stryka på foten.
Historikern Torbjörn Nilsson undersökte 2001 litteraturen om politiska ideologier vid Stockholms universitetsbibliotek. Han fann följande fördelning av antalet hyllor: socialism 25, revolutionär socialism/kommunism 3,5, frihetlig anarkism/socialism/syndikalism 1,5, liberalism 3,5 och konservatism 1,5. Hur blev en sådan slagsida möjlig? Nästan tio gånger mer socialism än liberalism.
Nycander verkar anse att det vore rimligt att dra ner på “Marx och andra socialistiska tänkare”, och på A- och B-kursnivå är jag böjd att hålla med, det bör vara ett mer övergripande fokus där. Sedan kan man, helst istället för c-uppsatser, ha valbara fördjupningar inom ett urval av -ismer och teoribildningar.