Ann Heberlein: Luddigt om liberaler.
Svante Nycander: Liberal kultursyn handlar om mångfald och öppenhet.
Sven-Eric Liedman: Därför är liberalismen kluven.
Björn Wiman: L-ordet i ansiktet är en hedersbetygelse.
Ola Larsmo: Etiketten ”liberal” verkar kunna sättas på vilken hållning som helst i dag.
Sverker Lenas: Liberalismen har alltid haft svårt för lika rättigheter.
Mattias Svensson: Förenklade karikatyrer av liberaltraditionernas portalfigurer.

Det är intressanta repliker som framförs, med god kritik av Nycanders inlägg.
Men jag saknar något. Många av replikerna verkar mena att det saknas dels kunskap om liberalism, men framförallt en vilja hos liberaler att diskutera de olika liberala teorierna.
För mig var huvudsaken i Nycanders inlägg inte huruvida inlägg och krönikor på DN kultur har varit liberalismfientliga eller inte, utan det var liberalismens ställning på högskolor och universitet som var det viktiga.

Detta av den enkla anledningen att det rimligtvis hör ihop, utan en gedigen kunskap att utgå ifrån kommer det sannolikt inte bli speciellt intressanta diskussioner om liberalism.
Problemet som kommer från det är väl då att om man ska ge liberalism mer plats i undervisningen på kurser som idéhistoria eller statsvetenskap så kommer andra -ismer och idéer få stryka på foten.

Historikern Torbjörn Nilsson undersökte 2001 litteraturen om politiska ideologier vid Stockholms universitetsbibliotek. Han fann följande fördelning av antalet hyllor: socialism 25, revolutionär socialism/kommunism 3,5, frihetlig anarkism/socialism/syndikalism 1,5, liberalism 3,5 och konservatism 1,5. Hur blev en sådan slagsida möjlig? Nästan tio gånger mer socialism än liberalism.

Nycander verkar anse att det vore rimligt att dra ner på “Marx och andra socialistiska tänkare”, och på A- och B-kursnivå är jag böjd att hålla med, det bör vara ett mer övergripande fokus där. Sedan kan man, helst istället för c-uppsatser, ha valbara fördjupningar inom ett urval av -ismer och teoribildningar.

Rubriken säger det mesta och han tar upp ämnen som jag lyft fram i tidigare inlägg.
Det är verkligen sorgligt att nästan inga kongressledamöter eller senatorer reagerar och gör uppror mot detta som förmodligen är det största hotet mot ett fritt och öppet samhälle.

Skönt att se att liberala medier i USA ser problemet och försöker utmana Obama och påminna honom om sina vallöften!

After spending a weekend with his kids alone, one male executive told me, “If every man in Congress had to do this, we’d have some very different laws.” So let’s give Mr. Biden a hand and do our part advancing the ball.

The Washington Post

Mellan 2003 och 2006 gjordes det nästan 200.000 besställningar på privat information av federala myndigheter! Detta vill Vita Huset utöka så att ännu fler personer blir övervakade utan laglig översyn!

Obama gick till val på att göra upp med den gamla administrationens drakoniska och medborgarrättsvidriga lagar som The Patriot Act och i ovanstående fall the Electronic Communications Privacy Act, tyvärr har han inte levt upp till sina vallöften och ambitioner i detta område.

Kritiken mot liberalismen yttrar sig i avfärdanden, mer sällan i resonemang. I skildringar av det förflutna suddas liberala insatser bort

I den andra delen kommer han in på vad som förmodligen är anledning till detta, nämligen att på svenska universitet behandlas liberalismen mer som en idéhistorisk parentes än som den huvudroll den de facto innehaft.

Liberalismen är den politiska modernitetens huvudfåra från renässansen till första världskriget, ändå behandlas Marx och andra socialistiska tänkare utförligast medan många liberaler inte ens nämns.

Det här är något som jag upplevde under det år jag studerade statsvetenskap på Stockholms Universitet, det var ett fokus på socialism och kommunism och en adjunkt verkade helt seriöst mena på att Kina var långt mer demokratiskt än t.ex. Sverige…

Tryckfriheten skall inte begränsas eller kontrolleras av staten i förhand. Men om en tidning, exempelvis Aftonbladet, publicerar uppgifter som är uppenbart falska eller om deras utsända agerar på sätt som ytterst olämpliga bör tidningen kunna straffas med ett vite som korrelerar med spridningen av löpsedlar och försäljning av lösnummer.
Det räcker helt enkelt inte att de publicerar en liten ursäkt på sidan 7. Det måste kunna bli kännbara konsekvenser för tidningar som använder bristande pressetik och lögner för att sälja lösnummer och inte bara en reprimand från PO och möjligtvis en prickning av journalistförbundets Yrkesetiska nämnd.

Det är gott och väl. Men han hakar som alla andra upp sig på att vi måste ha en statschef, och istället för att fundera lite närmare kring Republikanska föreningens förslag om en republik utan statschef så sågar han tanken utan närmare reflektion.

Frågan man måste ställa sig är ju rimligen; om nu kungen enbart innehar en representativ roll som monark, varför behövs positionen överhuvudtaget?
Att ärva ämbeten torde för de allra flesta te sig som ytterst förlegat så varför inte avskaffa monarkin. Och om vi nu, mot förmodan, verkligen behöver en statschef, varför inte utse någon till det?

“In Sweden, the Men Can Have It All”

The Father of Sweden’s Fathers’ Leave

Alltid intressant att läsa artiklar från andra länder om saker som vi här tar ganska mycket för givet..