I dagens DN pläderar statsvetaren Olof Ruin för en seriös debatt angående vårt statsskick.
Det är gott och väl. Men han hakar som alla andra upp sig på att vi måste ha en statschef, och istället för att fundera lite närmare kring Republikanska föreningens förslag om en republik utan statschef så sågar han tanken utan närmare reflektion.
Frågan man måste ställa sig är ju rimligen; om nu kungen enbart innehar en representativ roll som monark, varför behövs positionen överhuvudtaget?
Att ärva ämbeten torde för de allra flesta te sig som ytterst förlegat så varför inte avskaffa monarkin. Och om vi nu, mot förmodan, verkligen behöver en statschef, varför inte utse någon till det?
Hej Jakob,
Folkrätten kräven en statschef. Wienkonventionen kräver det för mellanstatligt umgänge. Det finns ingen naturlig gräns mellan det “inrikespolitiska ansvar” som RepF föreslår att Talmannen skall ha, och det “utrikespolitiska ansvar” som RepF vill ge Statsministern. Därför rätt av prof. Ruin att kalla det hela “befängt”. Våra nuvarande grundlagar förbjuder talmannen att vara Riksföreståndare på tillsvidare-basis, vare sig han är Riksföreståndare inom riket eller mot främmande makt. Han kan endast vara Riksföreståndare på tidsbegränsad basis. Samma för Statsminister eller annat Statsråd. Som framgår av förarbeten och grundlagsproposition måste den som utses som Riksföreståndare avgå från sin politiska post, om han är talman eller statsråd. De svenska grundlagarna är från grunden och uppåt byggda på antagandet att all makt ligger hos Regeringen, och ingen annan. Att ändra på detta är ett mycket större arbete än vad folk verkar (vilja) förstå.
Hej!
Lagar kan ändras, och eftersom vår nuvarande statschef knappast har hand om någon merpart av vårt mellanstatliga umgänge så ser jag inte Wienkonventionen som något stort problem. Om folkrätten nu verkligen kräver en statschef så kan fortfarande en sådan utses av riksdagen.
Att kalla RepF’s förslag för befängt tycker jag fortfarande är väl plumpt när det man efterfrågar är en seriös debatt…